Tänk att min lilla Pi drygt 9 månader gammal idag har spårat ett spår som var hela 2 km långt! Att orka hålla koncen under 45 min intensivt spårande är inte illa pinkat, hejn är allt en tjej med potential som heter duga :)


Jag har senaste gångerna tänkt ta med mig garminklockan när jag lägger spår för att få veta mer exakt hur långt jag gått men såklart glömde jag den idag igen så run keeper på telen fick rycka in som reserv. När jag kom ut på vägen visade den gode precis 2 km och sen så gick jag en km längs vägen innan jag kom tillbaka till bilarna igen.


Det tog 45 min för Pi att fullfölja och hon höll ett ganska högt och jämt tempo genom hela spåret så jag kan tänka mig att sträckan stämmer ganska bra.
Det var ett par minusgrader och frost ute, liggtid ca 1 tim 20 min och klockan var kring 16 ( o det var kolsvart ute!) när spåret var klart.

Dagens apporter;






Hon bommade banden och en pinne tog hon på returen när jag ropade tillbaka henne men 2 st pinnar + den tomma risifrutti burken som jag hittade i skogen plockade hon själv.

Spåret gick till största delen i vanlig tallskog men just i början var det en liten ravin som hon inte tvekade en sekund fö att gå ner i och sen gick spåret längs en hård skogsväg








och vidare upp på en stor sten där jag la en pinne+2 godisar på toppen, detta fixade hon galant lilla Pi :)





Efter stenen vart det 2 öppna ytor och en bäck innan spåret var klart.




Och för er som undrar om Xina är bortglömd kan jag berätta att det är hon inte, hon hänger alltid med men anledningen till att jag inte skriver om det jag gör med henne lika mkt som det jag gör med Pi är att Xina inte ska tävla och därför är det inte viktigt att ha en massa nedskrivet om hennes utveckling. För jag bloggar faktiskt inte bara för eran skulle utan faktiskt mest för min egen ;)


Nu ska jag iaf hoppa isäng, morgondagen kommer spenderas på vallningskurs i källbomark :)

Har vallat 2 dagar i rad nu, tusen tack AC för att du orkar med oss :)

Pi sköter sig riktigt bra, ni skulle ha sett hennes konc idag! Gick delvis med slakande lina och lyssnar riktigt bra :) Jag vart helimpad av henne och faktiskt av mig själv också som kände att jag hade en liten aning om vad jag gjorde och inte bara hängde med. Det är klurigt detta med vallning, ingen enkel match för en som aldrig hållit på förr men samtidigt kul att börja med ngt nytt o vidga sina vyer litegrann.

Har äntligen fått tummen ur och betalt in medlemsavgiften till NVF alltså Norrbottens Vallhundsförening och så har jag anmält mig på en nybörjarkurs i vallning i Källbomark hos Susanne Bergstrand som startar på lördag ska bli megakul!

Utöver vallning har jag varit ute på en rejäl långis på fm i vackervädret, tvättat och slängt igång en diskmaskin och varit på stan en sväng, köpte bland annat en vit pluring så jag slipper ha disktrasan hängandes på kranen.






Och så har en av förstoringarna som jag beställt kommit, det är Pi när hon var 9 veckor gammal som ska in i en av ramarna, söt va?



Vad det blir i de andra två ramarna får jag som sagt se, ska försöka ta mig tid att gå igenom alla miljoners bilder jag har på min externa hårddisk här framöver.

Note to self, Pi började löpa i måndags.

Jag fick ett meddelande av min kära vän Johanna för ett tag sedan som fick mig att bromsa upp och tänka efter;

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt ja.

Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb, bil.

Sanden representerar allt annat – småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Ägna en omgång till åt det som gör dig passionerad.

Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om ”golfbollarna” först – saker som verkligen betyder något.

Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

En tänkvärd historia minsann.

För att göra en lång historia kort kan jag säga att jag under en lång tid har stoppat all sand underst så resten har inte fått plats. Jag måste ta och omstrukturera en hel del så att golfbollarna och småstenen får plats och ösa ur en rejäl skopa sand så kommer det mesta att rätta till sig :)

Idag är jag bakis o har inte gjort många knop, som tur var så har min ev blivande hundvakt Elin tagit ut hundarna på långis riktigt lyxigt :)

I brist på fler bilder från igår bjurrar jag på en gammal partybild från 2008;






Är btw heltaggad på en löprunda imorrn men har lite träningsvärk sen senaste löpisen så jag får se om jag lyckas hålla mig till tisdag ;)

men i ljust minne bevarad :)


Igår var det 2 år sedan Nitro fick somna in.
Raderna nedan skrev jag dagen innan jag flög ner med han till strömsholm i början av november 2009 och när jag läser det kommer jag ihåg det som att det var igår;


Igår hade jag och Nitro myskväll framför TV:n (eller ja, Xina också såklart men hon fick inte komma upp i soffan), vi delade på ett pakt glass och och käkade godis tillsammans. Sen har vi delat sovplats på soffan, han fullkommligt älskar att sova under täcket så inatt blev det så och det ska vi göra i Stockholm också:)


Det är inte utan att le jag läser det, trots att det var 2 dagar innan han fick somna in. För det var verkligen så att han och jag kunde chilla i soffan en fredag kväll som vilka kompisar som helst o verkligen dela på ett paket glass och en påse godis. Han var som en av mina allra bästa vänner, så nära en människa man kan komma trots att man har fyra ben och en svans :)








Vi har upplevt massor tillsammans och vilka minnen han har lämnat efter sig. Som den enda spårtävlingen vi var med på. Och varför jag ens anmälde oss på en spårtävling från början kan man ju undra. Hahaha, vilken cirkus!! Nollorna på lydnadsplanen, spårlinan, stövlarna och arbetshandskarna. Och för att inte nämna skrytet och kaxigheten från hans matte innan vi gick in på plan ;) Och till domarna i skogen :P
Ja jag säger då bara det, vilken tävling. Det har aldrig gått så vansinning dåligt men som vi har skrattat åt eländet efteråt :)
Det är en för lång historia för att skriva om på bloggen men några av er vet vad jag menar :D

Bullpåsarna och knäcken han hann trycka i sig på en timme när han var själv och jag var på jobbet.
Oboypaketet i huset. Gången när han hade lyckats få bort locket på fodertunnan och käkat så mkt  att han såg ut som en högdräktig tik och jag på allvar trodde han skulle stryka med. Jagandet av storspovar och skotrar. Arbetslusten. Vänligheten. Myset i soffan och att han var så vansinningt morgontrött. Hur mkt han älskade sök och drog omkull mig när det var påvis oavsett träning eller tävling. Farten i skidspåret när han fick dra.
Ja listan kan göras hur lång som helst.






Som ni förstår saknar jag honom enormt mycket. Vi hade verkligen en speciell relation och jag skulle ge massor för att få träffa honom igen, min älskade träskalliga solstråle som många gånger gav mig gråa hår men som alltid var glad och tog livet med en klackspark. Vi passade verkligen varandra som handen i handsken och jag brukar tänka att förhoppningsvis får man träffa alla som man älskat så högt igen efter man själv har slängt in handduken :)
(O tro nu inte att jag är religös på ngt sätt för det är jag verkligen inte :P)













Och just det ja. Någon jävel har snott min cykel som en liten parentes såhär på slutet. Tur jag har gått på långledigt så har jag god tid på mig att leta upp den skurken ;)